Det var många frågor att svara på och många förklaringar som krävdes. Även vår kurator var med på mötet och hon kunde ge sakkunniga bekräftelser på en del saker vilket gav mer tyngd i våra ord.
Det tråkiga med sådana här samtal är att man bara fokuserar på det negativa, dvs det dottern inte kan, men det ligger liksom lite i sakens natur. Vi gav en ärlig och rak redogörelse som gick hand i hand med läkarutlåtandet samt kuratorns erfarenhet av dottern. Vi fick också veta att vi är berättigade till ersättning för mer-kostnader, dvs ersättning för saker som dottern tar sönder som kan härledas till hennes autism.
När vi berättade att dottern har heltids-assistent på förskolan så frågade kvinnan från Försäkringskassan om vi inte hade någon avlastnings-assistent i hemmet, då förstod jag hur mycket extra arbete och tid vi lägger ner i förhållande till föräldrar med "vanliga barn" Människan är ju oerhört anpassningsbar och vi har liksom fått gilla läget på gott och ont, allt har sitt pris men i slutändan handlar det ju om att ge dottern ett så självständigt liv som möjligt. Man måste lära sig att leva med sorgen över att det inte blev som man trodde, acceptera gör man aldrig.
I sammanhanget har vi också lillebror som inte får hamna i kläm, han måste också få en ärlig chans och möjlighet att utvecklas och få tid med oss föräldrar.
Nu ska dem överlägga på Försäkringskassan och återkomma med ett besked om det blir 25-50-75 eller 100% i vårdbidrag, sedan tillkommer ersättningen för merkostander där maxbeloppet är 1500:- i månaden. Beskedet är av största vikt då resultatet styr mina möjligheter till att kunna sänka mitt nuvarande arbetstidsmått för att få mer tid med dottern, vi väntar och hoppas.
Bilden får illustrera dem hinder som ett autistiskt barn ska besegra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar