Idag var vi på ännu ett möte på habiliteringen, denna gången skulle vi gå igenom det sista inför den kommande IBT:n som börjar i slutet av Augusti.
Vi fick omgående reda på att vi måste träna minst 40 timmar i veckan med dottern för att IBT:n ska ge resultat enligt den evidencebasering som finns.
Nu är som tur är även dotterns dagis med på tåget och dem kommer också att träna med dottern men det ser ut som att det närmsta året kommer att vigas åt arbete och träning här hemma med dottern.
Det här med barnets stund är en övning som vi ska göra 20 minuter varje dag och är i grunden en ganska enkel övning. Det handlar om att se och uppmuntra barnet i en kravlös lek där man ska säga vad det är barnet gör. Exempel: Nu kramar "barnets namn" nallen, nu klär "barnets namn" på dockan osv. Om barnet uppvisar felbeteende som tex utbrott ska man bara vända sig bort, sen fortsätter man igen.
Tanken är att man inte ska säga ja eller nej utan man ska sätta ord på det barnet gör för att främja socialt samspel som är ett av dem största handikappen barn med autism har.
IBT:n kommer att fungera som så att dottern med specialpedagog befinner sig i ett rum där pedagogen prövar olika övningar för att hitta en övning som passar till dottern.
Vi befinner oss på andra sidan av en spegelvägg och iakttar och diskuterar övningarna.
Sen ska vi träna i 14 dagar hemma för att sedan ha en återkoppling och eventuellt nya övningar. Så här rullar det sedan på tills nästa sommar.
Även om det kommer att bli djävulskt år så är vi ivriga att komma igång så att dottern har en ärlig chans att kunna klara av att vara med i en förskoleklass om ett år, och skola om två år. Jag är försiktigt optimistisk på den punkten då dottern fyller hela provkartan på problem som autism innebär, allt är bonus från och med nu och ingen vet om barnet kommer att svara på träningen.
Det är detta som är mystiken med autismspektrat, ingen vet varför barnen befinner sig i detta spektra, vissa barn stannar kvar i det, andra lyckas med hjälp att lämna det temporärt så att dem kan leva ett någorlunda vanligt liv. Dem kommer dock alltid att falla tillbaks i spektrat då autism är ett livslångt tillstånd och inte en sjukdom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar