Det mesta går nu på sparlåga på habiliteringen. Det är ganska uppenbart att dem inte vill dra igång något innan semestern börjar för dem.
Det känns som att det börjar bli lite ont om tid nu för hennes IBT inför en tänkt skolstart. Samtidigt som hon gör framsteg och förbättringar med alla problem som hennes autism innebär så är hon fortfarande mycket begränsad i sitt sätt att vara mot andra barn.
Som tur är så är inte alla barn lika selektiva och empatilösa mot sina jämnåriga. Ett par barn på dotterns dagis har trots sin unga ålder redan förstått att dem som är svaga och som inte gör som alla andra också behöver få vara med.
Nu senast i samband med en grillkväll på barnens dagis så såg jag på håll hur dottern "fastnade och låste sig" mitt bland alla föräldrar och barn. Varken dem vuxna eller dem andra barnen, bortsett från en flicka i 7-årsåldern tog notis om att ett barn stod alldeles stilla och höll händerna mot huvudet och vankade oroligt med panik i ögonen. Innan jag hann resa mig upp så gick 7-åringen med raska steg fram till dottern, tog henne i handen och ledde henne försiktigt till mig.
Vissa barn har uppenbarligen förmågan att förstå saker som vissa vuxna inte förstår under en hel livstid.
För ett par dagar sedan red dottern själv för första gången, förvisso leddes hästen av mamman men dottern vågade själv sitta på hästen utan att hon höll i någon vuxen. Ett stort framsteg som har tagit 2 år.
Här skyndar vi långsamt men så är det när man ska förändra tankesätt och rädslor hos ett barn som tänker annorlunda än dem som anser sig tänka rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar