Ja så ser det ut nu, till helgen blir det tredje kalaset på tre veckor för dottern. Ett barnkalas är på många sett en utmaning för dottern, en utmaning som hon dock älskar.
På förra helgens kalas fanns det en hoppgrop full med skumgummi som barnen hoppade i. Döm om vår förvåning när dottern kastade sig hejdlöst ner i gropen, och till råga på allt klarade av att stå och vänta på sin tur. Det här med turtagning är normalt sett något som dottern samt andra autistiska barn har mycket svårt med. För den oinvigde kan det upplevas som att barnet är dåligt uppfostrat, men i själva verket är det bristen i det sociala samspelet med andra människor som är orsaken.
Vi är alltid med och stödjer dottern när hon går på kalas för det går inte alltid på räls. Tidigare i våras passade vi på att informera om dotterns autism på ett föräldramöte och det verkar som att dem andra föräldrarna har berättat för sina barn om varför dottern ibland inte gör som alla andra.
Som jag skrev i tidigare inlägg så finns det ett par barn i dotterns närhet som ser och förstår när det blir jobbigt för henne. Små människor som trots sin ringa ålder vågar bryta mönstret, lämna gruppen och agera osjälviskt inför något okänt när det hade varit lättare att vända ryggen åt det.
Vi har övat på "barnets stund" nu ett par dagar och dottern stortrivs när strålkastaren är riktad mot henne, om än i trygg hemmamiljö men att något så enkelt kan få ett barn att växa mentalt är fantastiskt. Även om dottern leker i sin egen lilla "bubbla" så ser man att hon njuter och tar initiativ i leken när vi kommenterar vad hon gör.
En blick av tacksamhet kan ibland skönjas från henne, en belöning så god som någon.
Länk till låt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar