Vad har då hänt här den senaste månaden? Mycket kan jag säga. Nellie gör små framsteg på sin IBT, vi har fått fixa och trixa för att hitta bra övningar som passar henne. Som jag nämnt innan så finns det ingen färdig mall att följa då alla barn är unika på sitt vis.
Jag har även varit på Bup å Nisses vägnar för att ta reda på om vi skulle starta en utredning på honom. Vi har ju förstått att han inte har några diagnoser men det var ändå skönt att efter 1 timmmes samtal få svart på vitt att han är utom farozonen.
Det har inte bara varit positivt den senaste tiden. Vår hund Arne har fått lämna jordelivet efter att hans artros besegrade honom med den smärtan som den medförde.
Det blev ett snabbt beslut en kväll när han visade tydlig smärta bara han satte sig ner. Arne kämpade på in i det sista och dem fick ge honom 4 lugnande sprutor innan han var hanterbar. Fruktansvärt är rätt ord för hur det var, men nu har han inte ont längre och vi har fullföljt vårt ansvar gentemot honom, nämligen att den dag han inte kan fungera som vanligt i vardagen så ska han slippa att plågas.
Det var två förvånade barn morgonen efter som i vanlig ordning ropade på Arne utan att han kom. Nina sa till Nellie att Arne är uppe i himlen, hon svarade då: Månen är uppe i himlen, Arne är uppe på månen! Svårt att argumentera emot en sådan logik. Samtidigt tror jag att det var bra att hon svarade så för det gör nog det hela begripligt för henne, Arne är inte här, utan han är på månen.
Nisse blev märkbart tyst när han fick reda på att Arne inte finns mer, och han har frågat efter honom vid ett par tillfällen efter detta. Det kommer säkert fler frågor från Nisse och vi besvarar dem rakt av och berättar som det är. Han kan hantera detta till skillnad från Nellie som ofta befinner sig i sin fantasivärld och behöver en mer "lätt att ta på förklaring" för att förstå.
