Idag var vi på vårt andra IBT-besök på habiliteringen. Det blev två raska kliv bakåt då Nellie ganska per omgående hamnade i affekt och bara skrek.
Vi lyckades dock öva på lite tur-tagning vilket vi nu ska fortsätta med dem närmsta två veckorna innan det är dax för nytt besök. Då det inte gick riktigt som det var planerat idag så passade vi på att smida nya planer för nästa besök. Vi ska då försöka att "Fånga upp Nellie" och ta dem där kliven framåt som vi förlorade idag. Vi får helt enkelt också ta två kliv bakåt.
Det är en närmast obehaglig känsla att som förälder sitta maktlös och se på när sitt barn skriker och kastar saker utan att kunna ingripa. Detta var troligtvis inte första gången detta händer då mycket av träningen går ut på att flytta fram gränser och lärande för Nellie. Vi visste att det skulle kunna bli så här, vilket i sig inte gör det enklare men vi var ändå förberedda på det.
Utan motgångar finns det inga framgångar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar