Dottern har blivit med docka.

Nu har dottern äntligen accepterat sin docka hon fick förra julen. Det är en stor docka som man kan styra både händer och ansikte på. Den är särskilt framtagen för att vara pedagogisk för barn som har problem liknande dottern.

Jag har börjat att ta hjälp av dockan när det ska borstas tänder, dottern får först borsta sina egna så att dockan ser hur man ska göra. Det gäller att ha bra fantasi och tänka utanför boxen när man ska hitta sätt att nå in till dotterns inre. Vissa dagar är enklare än andra, vissa dagar är katastrof och innehåller mest gap och skrik.

Idag har varit en bra dag, just nu så jagar dottern lillebror som drar en filt efter sig. Dem skrattar så att det ekar i huset. Det är nyttigt för henne med dessa lekar då hon lär sig socialt samspel.

I övrigt kan jag berätta att testflygningen gick utmärkt. Piloten var mycket duktig och jag förklarade dotterns handikapp, han var mycket förstående och sa att om hon får panik så avbryter vi bara flygningen.
Nu laddar jag och dottern för en flygning till våren, vem vet kanske just denna upplevelse låser upp en spärr till hennes inre.....

Här kommer en bild på barnen när jag flyger över huset och "vinkar" med vingarna till dem.

Testpilot

Den 29:e Juli ska jag agera testpilot innan jag kan ta med dottern upp på en flygtur.

Med besöket på Kolmården och den höga linbanan som dottern älskade i färskt minne så har jag börjat att fundera på att låta henne få åka en tur i ett flygplan.

Svårt så här på förhand att gissa hur hon kommer att reagera när hon hamnar i ett flygplan, men eftersom hon verkar gilla höjder så tror och hoppas jag att det ska gå bra. Jag tänker vänta tills någon gång under nästa år, på så vis så har hon också utvecklats lite mer och kanske förstår mer när jag ska förklara för henne vad vi ska göra. Nu för tiden så förstår hon inte allt som sägs till henne. Hon svävar gärna iväg i sin fantasi och det är svårt att fånga upp henne igen.
Det är ju lite speciellt att sätta sig i ett litet plan och spänna fast sig och sen ha ett headset på huvudet, det kommer nog att kräva en hel del mental förberedelse för henne.

När hon åkte linbanan på Kolmården så log hon på ett sätt som jag aldrig har sett henne göra innan och hon såg lycklig ut samtidigt som hon skrek "jag flyger" Kan vara som så att det här med att flyga kan ha samma effekt som när hon är vid havet, nämligen att hon mår psykiskt bra och är harmonisk och samlad som hon inte är annars. Mycket möjligt att det lugnar ner dem överarbetande receptorerna som matar hennes hjärna med för mycket information

Hur som haver så ska jag upp i luften den 29:e. Vi ska börja med att göra en flyby över vårt hus så att barnen kan vinka på mig, sen styr vi kosan mot Bjärehalvön och flyger längs kusten via Ängelholm, Helsingborg, Landskrona och Malmö. Enligt piloten så kommer man in på så låg höjd i Malmö så att man kan se in genom fönstren på Tourning Torso, häftigt.

Till saken hör att jag är extremt höjdrädd men älskar själva flygningen, motsägelsefullt kan man säga....

Jag ska ta med vår videokamera och filma delar av resan sen så får dottern kika och se. Jag tror att hon kommer att bli begeistrad, så det blir nog till att boka in en flygtur till våren.

Det finns självklart en förhoppning om att en sådan här upplevelse kan vara en sak som får hennes autism att mildras och att hon öppnar upp sig. Man griper alla halmstrå som förälder till ett autistiskt barn, jag vägrar att på ålderns höst känna att jag kunde ha gjort mer för henne...

Här kommer lite bilder på dottern när hon mår som bäst, nämligen vid havet.

Autism i Hollywood version

Det har kommit en del filmer och TV-serier på senare tid där barn spelar autistiska barn. Även om det oftast handlar om dem överintelligenta barnen med autism så är det ändå bra att dem får lite tid i rampljuset. En film heter Extremely loud and incredibly close med Tom Hanks och Sandra Bullock. Den andra är en TV-serie som heter Touch med Kiefer Sutherland.

Här kommer två klick-bara länkar till trailers.

Film med Tom Hanks.....

TV-serie med Kiefer Sutherland....

Lillebror på High Chaparral

Då har lillebror invigts i Westerns laglösa samhälle. Jag och lilleman tog igår en tur till Bengt Erlandssons domäner för att insupa lite duellering och skottskador.

Lillebror blev först lite tveksam till allt smällande som det ju är på ett sådant här ställe. Han fogade sig efter ett tag och undersökte varenda skrymsle som fanns att tillgå. Uppenbart var att dagen dränerade honom på energi för vid 17-tiden när vi kommit till stugan så satt han och nickade till vid köksbordet. Snabbt ut och sätta igång grillen, äta för att sen bege oss ner till hotellet och köpa kaffe och glass.

Han somnade som en stock halv åtta på kvällen och sov i ett sträck till sex på morgonen. Efter frukost och lite tv-tittande styrde vi sedan kosan mot hemmets lugna vrå utan tågöverfall och ylande indianer.

Dottern passade på att först ta med sig mamma till farmor och sedan till mormor och morfar. Nyttigt för båda barnen att få göra saker på egen hand då dem i vanliga fall går klistrade vid varandras sida.

Här kommer lite bilder.

Vi hittade Nemo och hans pappa.

Nyss hemkomna från ett besök på kolmårdens djurpark och vi lyckades med uppdraget att hitta både Nemo och hans pappa.

Mantrat "Vi har ett uppdrag, vi ska hitta Nemo och hans pappa gick varm i bilen hela vägen upp till Kolmården" I filmen hitta Nemo så blir fisken Nemo av med sin pappa och filmen handlar om Nemos jakt på sin försvunna pappa. När dottern förstod att vi skulle titta på fiskar och hajar så satte hon genast igång med sitt nya uppdrag.

Väl uppe på Tropicariet så lyckades vi ganska omgående med att hitta dem efterlysta fiskarna (se bild nedan)

Dag två påbörjades nästa uppdrag, nämligen att hitta girafferna. Vi började med att märka upp barnen med armband med namn och telefonnummer om olyckan skulle vara framme. Sen satte jag dottern i en vagn och direktiven var tydliga, GIRAFFER..... Vi gick med raska steg genom hela djurparken fram till den nya safari-linbanan. Jag försökte att förbereda henne så mycket som jag kunde medan vi väntade på att få gå in i vår linbanevagn.

När det var vår tur så traskade hon rakt in i vagnen och satte sig. Dottern och jag fick en egen vagn vilket var bra för jag visste ju inte hur hon skulle reagera. Linbanan började med att stiga upp till 25-meters höjd, detta i kombination med hård vind gjorde det till en skräckupplevelse, för mig...Dottern skrek rakt ut "Jag flyger" och log med hela ansiktet. Blåsten gungade vagnen och jag uppmanade henne att sitta still i vagnen. Hon passade på att varna för "häxan i tornet" Tornet var alltså en av pelarna som höll upp linbanan, här råder det ingen brist på fantasi inte.

När vi väl kom in över safariparken så sjönk vagnen ner till lite behagligare höjder så att även jag kunde njuta av resan. Dottern njöt i fulla drag när vi passerade zebror, björnar och lejon. Glädjetjutet var totalt när dem långhalsade girafferna kom i sikte.
Hon hälsade artigt på alla girafferna vi passerade och passade även på att räkna dem. Sista biten på turen steg linbanan åter igen upp på höga höjder och dottern log med hela ansiktet samtidigt som jag gick igenom våra livförsäkringar i huvudet....

Märkligt hur ett barn med dotterns problem helt orädd kan sätta sig i en liten vagn, åka upp till 25-meters höjd och bara skrika och njuta av glädje. Bortsett från mina svackor under den ca 30 minuter långa färden så var det ett fantastiskt sätt att få se dem vilda djuren på. Har ni inte varit på Kolmården och åkt linbanan så kan jag rekommendera det. Det är i stort sett värt hela resan dit. Här kommer några bilder från Tropicariet och linbaneturen.

Nemo och dottern