Med besöket på Kolmården och den höga linbanan som dottern älskade i färskt minne så har jag börjat att fundera på att låta henne få åka en tur i ett flygplan.
Svårt så här på förhand att gissa hur hon kommer att reagera när hon hamnar i ett flygplan, men eftersom hon verkar gilla höjder så tror och hoppas jag att det ska gå bra. Jag tänker vänta tills någon gång under nästa år, på så vis så har hon också utvecklats lite mer och kanske förstår mer när jag ska förklara för henne vad vi ska göra. Nu för tiden så förstår hon inte allt som sägs till henne. Hon svävar gärna iväg i sin fantasi och det är svårt att fånga upp henne igen.
Det är ju lite speciellt att sätta sig i ett litet plan och spänna fast sig och sen ha ett headset på huvudet, det kommer nog att kräva en hel del mental förberedelse för henne.
När hon åkte linbanan på Kolmården så log hon på ett sätt som jag aldrig har sett henne göra innan och hon såg lycklig ut samtidigt som hon skrek "jag flyger" Kan vara som så att det här med att flyga kan ha samma effekt som när hon är vid havet, nämligen att hon mår psykiskt bra och är harmonisk och samlad som hon inte är annars. Mycket möjligt att det lugnar ner dem överarbetande receptorerna som matar hennes hjärna med för mycket information
Hur som haver så ska jag upp i luften den 29:e. Vi ska börja med att göra en flyby över vårt hus så att barnen kan vinka på mig, sen styr vi kosan mot Bjärehalvön och flyger längs kusten via Ängelholm, Helsingborg, Landskrona och Malmö. Enligt piloten så kommer man in på så låg höjd i Malmö så att man kan se in genom fönstren på Tourning Torso, häftigt.
Till saken hör att jag är extremt höjdrädd men älskar själva flygningen, motsägelsefullt kan man säga....
Jag ska ta med vår videokamera och filma delar av resan sen så får dottern kika och se. Jag tror att hon kommer att bli begeistrad, så det blir nog till att boka in en flygtur till våren.
Det finns självklart en förhoppning om att en sådan här upplevelse kan vara en sak som får hennes autism att mildras och att hon öppnar upp sig. Man griper alla halmstrå som förälder till ett autistiskt barn, jag vägrar att på ålderns höst känna att jag kunde ha gjort mer för henne...
Här kommer lite bilder på dottern när hon mår som bäst, nämligen vid havet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar