Vi hittade Nemo och hans pappa.

Nyss hemkomna från ett besök på kolmårdens djurpark och vi lyckades med uppdraget att hitta både Nemo och hans pappa.

Mantrat "Vi har ett uppdrag, vi ska hitta Nemo och hans pappa gick varm i bilen hela vägen upp till Kolmården" I filmen hitta Nemo så blir fisken Nemo av med sin pappa och filmen handlar om Nemos jakt på sin försvunna pappa. När dottern förstod att vi skulle titta på fiskar och hajar så satte hon genast igång med sitt nya uppdrag.

Väl uppe på Tropicariet så lyckades vi ganska omgående med att hitta dem efterlysta fiskarna (se bild nedan)

Dag två påbörjades nästa uppdrag, nämligen att hitta girafferna. Vi började med att märka upp barnen med armband med namn och telefonnummer om olyckan skulle vara framme. Sen satte jag dottern i en vagn och direktiven var tydliga, GIRAFFER..... Vi gick med raska steg genom hela djurparken fram till den nya safari-linbanan. Jag försökte att förbereda henne så mycket som jag kunde medan vi väntade på att få gå in i vår linbanevagn.

När det var vår tur så traskade hon rakt in i vagnen och satte sig. Dottern och jag fick en egen vagn vilket var bra för jag visste ju inte hur hon skulle reagera. Linbanan började med att stiga upp till 25-meters höjd, detta i kombination med hård vind gjorde det till en skräckupplevelse, för mig...Dottern skrek rakt ut "Jag flyger" och log med hela ansiktet. Blåsten gungade vagnen och jag uppmanade henne att sitta still i vagnen. Hon passade på att varna för "häxan i tornet" Tornet var alltså en av pelarna som höll upp linbanan, här råder det ingen brist på fantasi inte.

När vi väl kom in över safariparken så sjönk vagnen ner till lite behagligare höjder så att även jag kunde njuta av resan. Dottern njöt i fulla drag när vi passerade zebror, björnar och lejon. Glädjetjutet var totalt när dem långhalsade girafferna kom i sikte.
Hon hälsade artigt på alla girafferna vi passerade och passade även på att räkna dem. Sista biten på turen steg linbanan åter igen upp på höga höjder och dottern log med hela ansiktet samtidigt som jag gick igenom våra livförsäkringar i huvudet....

Märkligt hur ett barn med dotterns problem helt orädd kan sätta sig i en liten vagn, åka upp till 25-meters höjd och bara skrika och njuta av glädje. Bortsett från mina svackor under den ca 30 minuter långa färden så var det ett fantastiskt sätt att få se dem vilda djuren på. Har ni inte varit på Kolmården och åkt linbanan så kan jag rekommendera det. Det är i stort sett värt hela resan dit. Här kommer några bilder från Tropicariet och linbaneturen.

Nemo och dottern