Lockelsen övervinner det autistiska.

En buss har temporärt besegrat autismen. I vår "normala värld" kan det låta konstigt, men för Nellie var det en kommande bussresa som fick henne att temporärt släppa på sina spärrar. När hon förstod att hon skulle få åka buss så gick det att klä på henne, fixa hennes hår osv utan att behöva ha hörselskydd på.

Nå väl, en bussresa varar ju inte för evigt men skönt att för en gång skull få uppleva en morgon som flyter på utan större bråk och skrik. Det är uppenbart att med rätt motivator så kan man nå in till henne och få henne att "följa" direktiv och uppmaningar. Som skrivits tidigare så hade linbanan på Kolmården liknande effekt på henne.

Nu är jag helt övertygad om att min och Nellies kommande flygning kommer att få den positiva,om än temporära effekten på henne som jag har hoppats på. Det konstiga är att autistiska barn brukar ha svårt med för mycket stimuli som bryter mot det vardagliga. Verkar som att Nellie behöver dessa icke helt vardagliga aktiviteterna för att få balans i sitt tänkande.

Kanske är det inte konstigare än att man ger barn med ADHD en medicin med ett amfetaminliknande ämne som resulterar i att det blir balans i deras hjärna. Vilket för en lekman kan låta konstigt och motsägelsefullt.

Detta var en ytterst ovetenskaplig jämförelse men det gäller att "Thinking outside the box" för att hitta lösningar och förstå komplexiteten i hennes tänkande. Nu gäller det att hitta mer vardagliga saker som kan få henne att krypa fram ur sitt skal, mer än dem korta stunder som det är nu. Hon tenderar att försvinna iväg till en kravlös fantasivärld full av osammanhängande ekotal. Det märks att hon mår bra när hon befinner sig där men det är knappast utvecklande för henne om detta ska sluta bra.

I den bästa av världar skulle hon ha fått stanna i "sin värld" och inte behövt tvingats på dem normer som vi "icke autistiska" har satt. Varför ska dem som har svårast för att anpassa sig tvingas anpassa sig till oss som är anpassningsbara....

I morgon är en annan dag, en dag utan bussresor och andra äventyr. En dag fylld av IBT och tillhörande lekövningar som ska få henne att anpassa sig till "vår värld"

Första dagen med IBT

Idag har vi varit och gjort vårt första IBT-pass på habiliteringen.
Nellie tyckte det var roligt och hon föll till och med pladask för logopeden Ola.

Som sagt så började det idag. Nellie tillbringade ca 1 timme i ett rum med en specialpedagog samt sin assistent från förskolan. Vi satt i ett rum intill och tittade in till Nellie och company genom en spegelvägg tillsammans med logopeden. Kortfattat kan man säga att dem bara lekte men syftet var att testa Nellie genom att tvinga henne att hämta saker hos pedagogen, dem kastade även en boll till varandra samt la två pussel.

Vi ska nu jobba vidare med att "tvinga Nellie" att hämta saker hos oss när vi leker för att på så sätt få henne att förstå vikten och betydelsen av att ta hjälp av andra. En annan sak var att vi ska hålla upp leksakerna i ögonhöjd för att på så vis få henne att skapa ögonkontakt i leken.
Nu ska vi öva på detta i två veckor och minst 30 timmar/vecka, sen är det återbesök för nya övningar och återbesök två veckor senare. Så här kommer det att fortgå i drygt två år. Ingen vet var vi står när dessa två år har passerat men förhoppningen är att Nellie ska kunna påbörja en vanlig skolgång då. Jag är i vanlig ordning försiktigt optimistisk och kalkylerar med värsta scenario vilket gör att alla framsteg blir något positivt.

Jo, det var ju det här med att Nellie föll pladask för Ola. När han gick fram och sa hej till Nellie så kastade han sig ner på golvet och skojade med henne. När han på slutet sa hej då till Nellie så svarade hon med att slänga sig ner på golvet precis som han gjorde.

Både logopeden och pedagogen är fantastiskt duktiga i sina yrkesroller, det märks att dem brinner för sitt arbete och det känns tryggt att just dem två ska ta hand om Nellie. Det är viktigt att även vi som föräldrar fungerar ihop med dessa båda då vi faktiskt lägger vår dotters framtid i deras händer nu.

Här kommer en länk med lite tänkvärda ord.

9 tips till dig som vän/anhörig.

Lite bilder.

Godnatt sagan flyger i väg.

Att läsa en godnatt saga för dottern är inte det lättaste. Hon lyssnar i två sekunder sen svävar hon iväg i sin egen fantasivärld som är fylld av citat och sånger. Skam den som ger sig, i dag la jag verkligen manken till för att hon skulle fastna i sagan men det slutade med att hon sjöng om "dem tre små aporna som hoppade i sängen"

Det är inte enkelt att läsa en saga med inlevelse och samtidigt ha en sådan distraktion. Mellan sångerna och citaten så kommenterar hon bilderna i boken,så på något vis så fyller det nog ändå sitt syfte.

I övrigt har dottern precis börjat att komma in i dagisrutinerna igen efter semestern. Det tog lite tid denna gången att få till lämningarna på morgonen, men nu verkar vi ligga i fas med hur det såg ut innan sommarlovet.

I dag har en reporter samt fotograf från den lokala tidningen varit här på besök. Det blev ett bra samtal om Autism och allt som det innebär för familjen. Det blir publicering i tidningen någon gång i september. Om det också blir publicering på nätversionen så kommer jag att länka till den här när den finns tillgänglig.

Tanken var att denna bloggen mest skulle finnas till för anhöriga så dem kunde följa oss,men nu blir det fler och fler läsare vilket är kul. Jag ska även nu passa på att föregå reportaget i tidningen där vi ställer upp med namn och bild och berätta att dottern heter ju så klart inte dottern, utan hon heter Nellie. Så i fortsättningen så slänger jag "spöknamnet dottern" åt sidan och benämner henne med sitt riktiga namn.

Nedan kommer lite bilder från vår senaste träningsrunda på flygklubben.

Överst: Nellie fastnade för det här planet.

Mitten: Nellie har gått inspektionsrunda i hangaren.

Nederst: Nellie är konfunderad över att planen hon tittar på saknar motor. Försökte att förklara för henne men hon började att sjunga för mig i stället.

Flygande städning

Märkliga saker händer här i huset. I morse när jag öppnade in till dotterns rum så möttes jag av något som vi inte har varit bortskämda med.

Hon stod med sina armar i en "ta-da pose" och
sa " har städat " Nog hade hon städat alltid. Hon hade med god hjälp av lillebror orsakat kaos dagen innan men nu hade hon systematiskt radat upp fordonsåk längs med väggen, hennes nallar låg i en närmast pyramid-liknande hög på golvet.
Tur att man som förälder till ett barn med autism ibland får lite valuta för allt slitet man lägger ner, nu vet vi i varje fall att vi inte är helt ute och cyklar.

I övrigt tillbringades gårdagen nere på lokala flygfältet där det var lite happening. Dottern fick titta på flygplan och helikoptrar. Som skrivits tidigare så planerar jag ju en flygning med henne snart och igår fick hon öva på att gå i och ur ett flygplan. Lite tvekan blev snabbt en önskan om att få spänna fast sig med säkerhetsbälte osv, kul.

Idag ska vi ner på flygklubben så att hon får bekanta sig med området och miljön där, det är nämligen där som hon ska lyfta för första gången när tiden är inne. Man kan aldrig förbereda ett barn med autism för mycket och ju mer hon känner igen sig, ju mindre är risken att hon låser sig.
Vi ska även ta en extra titt på det planet som brukar användas till dessa nöjesflygningar.
Det är ju som bekant inte gratis att flyga så i detta fallet så lämnar jag inget åt slumpen.

Här kommer lite bilder: Första bilden:Utforskning på gång. Andra bilden:På plats och testar säkerhetsbältet. Tredje bilden: Det troliga planet som ska ta dottern till skyarna och som vi ska försöka att öva på lite idag.