Nellie tyckte det var roligt och hon föll till och med pladask för logopeden Ola.
Som sagt så började det idag. Nellie tillbringade ca 1 timme i ett rum med en specialpedagog samt sin assistent från förskolan. Vi satt i ett rum intill och tittade in till Nellie och company genom en spegelvägg tillsammans med logopeden. Kortfattat kan man säga att dem bara lekte men syftet var att testa Nellie genom att tvinga henne att hämta saker hos pedagogen, dem kastade även en boll till varandra samt la två pussel.
Vi ska nu jobba vidare med att "tvinga Nellie" att hämta saker hos oss när vi leker för att på så sätt få henne att förstå vikten och betydelsen av att ta hjälp av andra. En annan sak var att vi ska hålla upp leksakerna i ögonhöjd för att på så vis få henne att skapa ögonkontakt i leken.
Nu ska vi öva på detta i två veckor och minst 30 timmar/vecka, sen är det återbesök för nya övningar och återbesök två veckor senare. Så här kommer det att fortgå i drygt två år. Ingen vet var vi står när dessa två år har passerat men förhoppningen är att Nellie ska kunna påbörja en vanlig skolgång då. Jag är i vanlig ordning försiktigt optimistisk och kalkylerar med värsta scenario vilket gör att alla framsteg blir något positivt.
Jo, det var ju det här med att Nellie föll pladask för Ola. När han gick fram och sa hej till Nellie så kastade han sig ner på golvet och skojade med henne. När han på slutet sa hej då till Nellie så svarade hon med att slänga sig ner på golvet precis som han gjorde.
Både logopeden och pedagogen är fantastiskt duktiga i sina yrkesroller, det märks att dem brinner för sitt arbete och det känns tryggt att just dem två ska ta hand om Nellie. Det är viktigt att även vi som föräldrar fungerar ihop med dessa båda då vi faktiskt lägger vår dotters framtid i deras händer nu.
Här kommer en länk med lite tänkvärda ord.
9 tips till dig som vän/anhörig.
Lite bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar