Nå väl, en bussresa varar ju inte för evigt men skönt att för en gång skull få uppleva en morgon som flyter på utan större bråk och skrik. Det är uppenbart att med rätt motivator så kan man nå in till henne och få henne att "följa" direktiv och uppmaningar. Som skrivits tidigare så hade linbanan på Kolmården liknande effekt på henne.
Nu är jag helt övertygad om att min och Nellies kommande flygning kommer att få den positiva,om än temporära effekten på henne som jag har hoppats på. Det konstiga är att autistiska barn brukar ha svårt med för mycket stimuli som bryter mot det vardagliga. Verkar som att Nellie behöver dessa icke helt vardagliga aktiviteterna för att få balans i sitt tänkande.
Kanske är det inte konstigare än att man ger barn med ADHD en medicin med ett amfetaminliknande ämne som resulterar i att det blir balans i deras hjärna. Vilket för en lekman kan låta konstigt och motsägelsefullt.
Detta var en ytterst ovetenskaplig jämförelse men det gäller att "Thinking outside the box" för att hitta lösningar och förstå komplexiteten i hennes tänkande. Nu gäller det att hitta mer vardagliga saker som kan få henne att krypa fram ur sitt skal, mer än dem korta stunder som det är nu. Hon tenderar att försvinna iväg till en kravlös fantasivärld full av osammanhängande ekotal. Det märks att hon mår bra när hon befinner sig där men det är knappast utvecklande för henne om detta ska sluta bra.
I den bästa av världar skulle hon ha fått stanna i "sin värld" och inte behövt tvingats på dem normer som vi "icke autistiska" har satt. Varför ska dem som har svårast för att anpassa sig tvingas anpassa sig till oss som är anpassningsbara....
I morgon är en annan dag, en dag utan bussresor och andra äventyr. En dag fylld av IBT och tillhörande lekövningar som ska få henne att anpassa sig till "vår värld"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar